Runt om mig börjar den oändliga vadagen skapas där jag knappt orkar öppna ögonen
på spanskalektionen, om någon ramlar är det jättespännande och man tycker att skolmaten är okej.

Dock får jag tysta panikattacker med jämna mellanrum. Jag vill skrika ut ord jag inte visste fanns.
Men jag känner mig tom. Jag är arg, ledsen, sårad, förstörd men ändo känner jag mig tom.
Allting laggar och fastnar på det jag inte vill fastna på. Jag hör låtar som påminner mig om saker jag vill glömma. Jag ser saker jag inte vill se.
Jag letar efter mitt Happy Place, och jag hoppas jag hittar det innan det är försent.

Jag har fått en till unge att ta hand om i mina tennisgrupp. Fan vad positivt.
Fast jag har mina New Moon-biljetter, och jag ska få totalt sjunka in i filmvärlden imorgon och
stanna uppe tills jag inte är vid medvetande. Det är positivt!