London runt på fem timmar
En tre timmar lång bussresa från vårat lilla paradis till stora London var våran aktivitet igår. Och London var ju lika fullt och varmt som vanligt. Fast det var första gången för mig där så jag ska inte uttala mig så noga om den saken. Vi blev avsläppta på Oxford St, och vissa stack ju iväg som kossor på vårens första grönbete.
För våran del blev det att leta upp en resturang eftersom Cornelia varit så duktigatt missa frukosten. Problemet var att våran kära italienare Maddie vägrade äta på någon italiensk resturang, och varenda resturang vi passerade var "italiensk". Tillochmed Pizza Hut... Tack vare Cornelias pappa som lyckades lokalisera en Thai-resturang fick vi tillslut mat i magen en och en halv timme senare. Och starkt var det!
Med pigga fötter gick vi till en av mina huvudattraktioner i London, Abercrombie & Fitch. Kö in i affären, men på något vänster var det värt det, eftersom det stod väldigt hmm... *HOST*attraktiva modeller i dörren plus en *HOST*halvnaken modell som man fick ta kort med. Inne i affären kändes det ju som en arabisk marknad med alla folk plus att man såg nada och fick huvudvärk vid varje andetag. Ut ur affären en lång tid senare, luktandes den fantastiska doften av Abercrombie, mycket pengar fattigare och vi insåg att vi har en timma innan våran buss går. Alltså hann vi inte med någon sightseeing och jag hade tagit totalt fem bilder på tråkiga byggnader som vi passerade så resan kändes lite misslyckad men London står ju fortfarande kvar i några hundra år till.
Bussresan hem var roligare än ditresan och alla i bussen måste ha tyckt att jag, Antonia, Maddie och Corneliusss var dom jobbigaste personerna i världen när vi drog igång med allsång längst bak i bussen samtidigt som kamerablixtrar blixtrade hit och dit. Dock hängde turkarna framför oss på ganska snabbt.Och från och med igår är Cornelias mage min näst favorita mage, för den är så gosig!
Så nu är det snart tre dagar kvar till vi åker bort härifrån och jag åker med blandade känslor men mest glädje eftersom jag glömde min medicin hemma och jag mår väldigt dåligt utan den. Dock ska jag spendera två veckor i Spanien och förvandlas från snögubbe till bruning innan jag åker hem så jag får hoppas att min nya förkylning släpper.
För våran del blev det att leta upp en resturang eftersom Cornelia varit så duktigatt missa frukosten. Problemet var att våran kära italienare Maddie vägrade äta på någon italiensk resturang, och varenda resturang vi passerade var "italiensk". Tillochmed Pizza Hut... Tack vare Cornelias pappa som lyckades lokalisera en Thai-resturang fick vi tillslut mat i magen en och en halv timme senare. Och starkt var det!
Med pigga fötter gick vi till en av mina huvudattraktioner i London, Abercrombie & Fitch. Kö in i affären, men på något vänster var det värt det, eftersom det stod väldigt hmm... *HOST*attraktiva modeller i dörren plus en *HOST*halvnaken modell som man fick ta kort med. Inne i affären kändes det ju som en arabisk marknad med alla folk plus att man såg nada och fick huvudvärk vid varje andetag. Ut ur affären en lång tid senare, luktandes den fantastiska doften av Abercrombie, mycket pengar fattigare och vi insåg att vi har en timma innan våran buss går. Alltså hann vi inte med någon sightseeing och jag hade tagit totalt fem bilder på tråkiga byggnader som vi passerade så resan kändes lite misslyckad men London står ju fortfarande kvar i några hundra år till.
Bussresan hem var roligare än ditresan och alla i bussen måste ha tyckt att jag, Antonia, Maddie och Corneliusss var dom jobbigaste personerna i världen när vi drog igång med allsång längst bak i bussen samtidigt som kamerablixtrar blixtrade hit och dit. Dock hängde turkarna framför oss på ganska snabbt.Och från och med igår är Cornelias mage min näst favorita mage, för den är så gosig!
Så nu är det snart tre dagar kvar till vi åker bort härifrån och jag åker med blandade känslor men mest glädje eftersom jag glömde min medicin hemma och jag mår väldigt dåligt utan den. Dock ska jag spendera två veckor i Spanien och förvandlas från snögubbe till bruning innan jag åker hem så jag får hoppas att min nya förkylning släpper.
Kommentarer
Trackback
