Har svårt att minnas allting igår men jag vet att jag var så glad att jag bara ville skrika rakt ut, vilket jag antagligen gjorde, men att jag kunde vara så glad när jag låg på asfalten med cykeln över mig tjutandes av skratt, och hur glad jag var när jag drog ner emma-lina på marken för att titta på stjärnorna, det var bara häftigt! Och även fast jag stod och grät väldigt länge var jag fortfarande lycklig. Det var även fint att vakna upp klockan sex, i ett rum som snurrade och ett huvud som gjorde ont. Dagen fortsatte bara finfint med pizzahäng och Filiphäng och nu ska jag sova efter att jag har packat färdigt min väska. Mamma och jag drar ner till Polen för att lägga oss i alginpackningar och andra roliga grejer. Och även fast i har höstlov så har jag i smyg packat ner matteboken och historian bara för att jag inte ska bli rastlös. Det känns bara fel.