sitter och ser dubbelt, tårar som blöter ner mina byxor och tangentbord och jag är glad över att jag har yttligare tre timmar på mig att sluta gråta och packa färdigt. Håller tummarna för att inte min pappersrulle kommer ta slut innan bussen går för då kommer jag behöva den ännu mer. För jag hatar att lämna de personer som har betytt mest under den här tiden, knappa tre veckor, men det var allt som behövdes för att börja stortjuta när vi stod utanför West End och skulle säga Hejdå till dom som skulle med den tidiga bussen. Min buss går inte förens vid halv sex, och då ska mitt rum vara städat och tömt och det kommer kännas så sorligt att sätta nyckeln i låset för sista gången. Men jag är glad över allting bra som hänt och alla fina minnen som alltid kommer ha en plats hos mig.

För jag kommer minnas Cornelias glada humör på morgonen, Min fina italienare Maddies oändliga "OMG!!!" och prat om hennes spanska loverboy och hur mycket irriterande hon kunde vara och fem minuter senare är hon världens bästa, vårat bord i matsalen,dom galna norskarna, Våran lilla svensk Emma, Rysken Alexander som alltid frågade hur det var tills jag nämnde att jag har pojkvän, den äckliga maten, orgasmkakan, Tuck shop med världens bästa varma mackor,Village Shop, filmkvällar med Maltesers, M&M's och Cornelia, Min simlärare som var en av de snällaste i världen, min tjuriga husmor som hatade mig men sen log mot mig, mina underbara engelskalärare Mr Howe och Ms Perry, Mr Howe's robotdans, Mr Dick och hans Skottish dance, Min fotolärare som också var en av mina favoriter, springspåret och 10000 andra saker till.

Kommer sakna Concord och allting som finns inom deras stränga staket och regler <3