Har under de senaste internetlösa dagarna avslöjat en av de största hemligheter jag bärt på under ett år för tre personer som var de som absolut aldrig skulle få veta om den.
Hemligheten om ett monster, som än idag gömmer sig och följer mig vart jag än är.
Och det var inte lätt att erkänna, men ingenting är lätt nuförtiden.
Men jag har så dåligt samvete speciellt när jag tittar tillbaka och märker hur mycket jag har förstört, både för mig själv och för andra och hur krånglig jag är. Och jag vet att jag inte skulle vara en sån person som undviker något så livsnödvändigt, men det kan somsagt hända vem som helst.

Dessa ord som betyder så mycket och som jag inte trodde att jag förtjänade gör mig lycklig.
Så förlåt för att jag gör något så enkelt till något krångligt.

sitter och ser dubbelt, tårar som blöter ner mina byxor och tangentbord och jag är glad över att jag har yttligare tre timmar på mig att sluta gråta och packa färdigt. Håller tummarna för att inte min pappersrulle kommer ta slut innan bussen går för då kommer jag behöva den ännu mer. För jag hatar att lämna de personer som har betytt mest under den här tiden, knappa tre veckor, men det var allt som behövdes för att börja stortjuta när vi stod utanför West End och skulle säga Hejdå till dom som skulle med den tidiga bussen. Min buss går inte förens vid halv sex, och då ska mitt rum vara städat och tömt och det kommer kännas så sorligt att sätta nyckeln i låset för sista gången. Men jag är glad över allting bra som hänt och alla fina minnen som alltid kommer ha en plats hos mig.

För jag kommer minnas Cornelias glada humör på morgonen, Min fina italienare Maddies oändliga "OMG!!!" och prat om hennes spanska loverboy och hur mycket irriterande hon kunde vara och fem minuter senare är hon världens bästa, vårat bord i matsalen,dom galna norskarna, Våran lilla svensk Emma, Rysken Alexander som alltid frågade hur det var tills jag nämnde att jag har pojkvän, den äckliga maten, orgasmkakan, Tuck shop med världens bästa varma mackor,Village Shop, filmkvällar med Maltesers, M&M's och Cornelia, Min simlärare som var en av de snällaste i världen, min tjuriga husmor som hatade mig men sen log mot mig, mina underbara engelskalärare Mr Howe och Ms Perry, Mr Howe's robotdans, Mr Dick och hans Skottish dance, Min fotolärare som också var en av mina favoriter, springspåret och 10000 andra saker till.

Kommer sakna Concord och allting som finns inom deras stränga staket och regler <3

Minuter,timmar och dagar har flugit iväg har nu blivit fyra månader.

En tre timmar lång bussresa till Cardiff, Wales
var dagens aktivitet. För alla historieintresserade var
museumen och slotten den största attraktionen, men jag hängde
på mitt fina gäng på en väldigt lång runda i staden som inte var
så liten. Och min härliga träningsvärk från min springrunda
har suttit i hela dagen, och pågrund av den kan jag inte gå i trappor
eller böja på benen särskilt bra. Och jag tror det mesta vi köpte var
mat, för det finns så mycket mat överallt, och allt såg så gott ut :D
Kvällen ska spenderas med Cornelia, varma mackor, film och bara mys.

Och sedan har jag lyssnat lite för mycket på Vintervila och läst igenom
varenda ord, speciellt dom tre orden för det är mina favoritord,
även fast det kittlas i näsan och jag måste blinka tusen gånger
varje gång jag tänker på dom.

Ännu en dag här.
Jag har blivit Ms De's favorit på simningen.
Jag har ätit säkert 1000 bananer.
Jag har lärt mig mer om engelsk grammatik, hur man sätter ordning på adjektiv.
Jag har gjort en fantasiö.

Ibland gör saknaden så ont att det känns som att jag ska

Känner mig lite boring när jag dissar alla discomänniskor och Lady gaga

Jag kommer ihåg för ungefär tre år sedan när jag var i Spanien.
Jag och mamma gick på stranden och pratade om framtiden.
Om hur det var att börja högstadiet. Jag fick alla tips
på hur jag skulle göra när det blev jobbigt, hur jag skulle träna
inför prov. Och jag kommer ihåg hur förväntansfull jag var på
att få börja i en ny klass även fast jag var rädd. Rädd för alla stora nior,
för att bli slängd i dammen, rädd för att bli utelåst ifrån lektionen.

Men nu är jag ju här lite senare och har tagit mig igenom tre
jobbiga, men också väldigt bra år. Med minnen som hula-hula dans i dammen,
tre olika matte/no-lärare, Twilight-tiden, den fruktansvärda skollunchen och svettiga
gympalektioner kommer jag på fredag gå ut ur den där jäkla kyrkan och
vara skitglad. Och även fast våran klass har varit så splittrad med
en stoooor del bråk och uppdelningar kommer jag faktiskt sakna den.

Och jag kommer även minnas alla dessa konstiga saker vi har sagt.


"LYKTSTOLPEN GÅR!"
"Mejreme on ICE!"
"Alltså, visst är det igentligen ganska mysigt att vara kvar på skolan
när den är tom....det är liksom ingen här..."
"Åke, har du knarkat nån gång?"
"ARGHHGHGH QUASIMODO!!!!!"

och många fler saker som jag inte kommer på för tillfället
men nu ska jag försöka att sluta klia på alla myggbett
och titta lite på true blood eller spela lite på min roliga gubbe på the sims ....

Vädret har varit roligt hela dagen.
Först jättesol, fem minuter senare regn och åska

Suttit stora delen av natten till lördag och tittat
på läskiga bilder från Tjernobyl, typ muterade barn och sånt.
Greta fick återigen följa med upp till köket för att hämta
polkaglassen (som har öppnat en hel himmel för mig)
Jag har varit rädd att de stackars Tjernobyl-barnen ska hoppa
ut ur garderoben eller krypa fram med sina uppsvullna huvuden under sängen.
Inte så konstigt att jag är skiträdd nu!!

Somnade nån gång vid fem när solen gick upp av Armageddon
en sån där typisk katastroffilm där allt hänger på sista sekunden,
den röda eller blå kabeln och Machoman-repliker om vem som ska offra vem
Barnvakt åt Alexander, blåbärsscones till frukost och pyjamas till klockan två.

Men jag har haft en gammal dagiskompis på huvudet (dock är hon ett år yngre)
som antagligen såg ett plus, hamnade akuten och vi insåg att
sånt man ser filmer finns kanske närmare än vad man tror.

Det ligger papper överallt!!

känner mig som en speedad super-duracell-kanin ibland.
Typ igår. Typ idag.
Mclurry och damp i en lekpark med min ex-fru.
Yep, vi har skiljt oss men vi är fortfarande bästa vänner :)

Den största anledningen är att jag var otrogen (haha, låter så allvarligt...)
sedan nästan två månader tillbaka.
Och pågrund av det är jag lyckligare än någonsin, tycker om kaffe
skrattar åt mitt eget garv och är allmänt awsome på allt.


Jag älskar att vara såhär glad. Alla borde vara så glada lite oftare!





froligt betyder Fantastiskt Roligt!

har levt på skratt och leenden hela dagen.