Med en miljon tårar och några fler lämnade jag alla mina fina vänner bakom mig. Kändes så hemskt att se när dom stod på marken och höll om varandra och grät när jag satt i bussen och ritade meddelanden på bussfönstret till dom så att dom skulle bli lite gladare. Men med mig satt Antonia, Pia och Anna och det tog ett tag innan vi slutade gråta och lyckades somna under soluppgången. På Heathrow blev det stressigt med att checka in och jag fick springa genom halva flygplatsen, som inte är så liten heller, för att inte missa mitt plan.

sitter och ser dubbelt, tårar som blöter ner mina byxor och tangentbord och jag är glad över att jag har yttligare tre timmar på mig att sluta gråta och packa färdigt. Håller tummarna för att inte min pappersrulle kommer ta slut innan bussen går för då kommer jag behöva den ännu mer. För jag hatar att lämna de personer som har betytt mest under den här tiden, knappa tre veckor, men det var allt som behövdes för att börja stortjuta när vi stod utanför West End och skulle säga Hejdå till dom som skulle med den tidiga bussen. Min buss går inte förens vid halv sex, och då ska mitt rum vara städat och tömt och det kommer kännas så sorligt att sätta nyckeln i låset för sista gången. Men jag är glad över allting bra som hänt och alla fina minnen som alltid kommer ha en plats hos mig.

För jag kommer minnas Cornelias glada humör på morgonen, Min fina italienare Maddies oändliga "OMG!!!" och prat om hennes spanska loverboy och hur mycket irriterande hon kunde vara och fem minuter senare är hon världens bästa, vårat bord i matsalen,dom galna norskarna, Våran lilla svensk Emma, Rysken Alexander som alltid frågade hur det var tills jag nämnde att jag har pojkvän, den äckliga maten, orgasmkakan, Tuck shop med världens bästa varma mackor,Village Shop, filmkvällar med Maltesers, M&M's och Cornelia, Min simlärare som var en av de snällaste i världen, min tjuriga husmor som hatade mig men sen log mot mig, mina underbara engelskalärare Mr Howe och Ms Perry, Mr Howe's robotdans, Mr Dick och hans Skottish dance, Min fotolärare som också var en av mina favoriter, springspåret och 10000 andra saker till.

Kommer sakna Concord och allting som finns inom deras stränga staket och regler <3

Minuter,timmar och dagar har flugit iväg har nu blivit fyra månader.

En tre timmar lång bussresa från vårat lilla paradis till stora London var våran aktivitet igår. Och London var ju lika fullt och varmt som vanligt. Fast det var första gången för mig där så jag ska inte uttala mig så noga om den saken. Vi blev avsläppta på Oxford St, och vissa stack ju iväg som kossor på vårens första grönbete.
För våran del blev det att leta upp en resturang eftersom Cornelia varit så duktigatt missa frukosten. Problemet var att våran kära italienare Maddie vägrade äta på  någon italiensk resturang, och varenda resturang vi passerade var "italiensk". Tillochmed Pizza Hut... Tack vare Cornelias pappa som lyckades lokalisera en Thai-resturang  fick vi tillslut mat i magen en och en halv timme senare. Och starkt var det!

Med pigga fötter gick vi till en av mina huvudattraktioner i London, Abercrombie & Fitch. Kö in i affären, men på något vänster var det värt det, eftersom det stod väldigt hmm... *HOST*attraktiva modeller i dörren plus en *HOST*halvnaken modell som man fick ta kort med. Inne i affären kändes det ju som en arabisk marknad med alla folk plus att man såg nada och fick huvudvärk vid varje andetag. Ut ur affären en lång tid senare, luktandes den fantastiska doften av Abercrombie, mycket pengar fattigare och vi insåg att vi har en timma innan våran buss går. Alltså hann vi inte med någon sightseeing och jag hade tagit totalt fem bilder på tråkiga byggnader som vi passerade så resan kändes lite misslyckad men London står ju fortfarande kvar i några hundra år till.

Bussresan hem var roligare än ditresan och alla i bussen måste ha tyckt att jag, Antonia, Maddie och Corneliusss var dom jobbigaste personerna i världen när vi drog igång med allsång längst bak i bussen samtidigt som kamerablixtrar blixtrade hit och dit. Dock hängde turkarna framför oss på ganska snabbt.Och från och med igår är Cornelias mage min näst favorita mage, för den är så gosig!

Så nu är det snart tre dagar kvar till vi åker bort härifrån och jag åker med blandade känslor men mest glädje eftersom jag glömde min medicin hemma och jag mår väldigt dåligt utan den. Dock ska jag spendera två veckor i Spanien och förvandlas från snögubbe till bruning innan jag åker hem så jag får hoppas att min nya förkylning släpper.

Maddalena med dom första småflaggorna


En trött Cornelia och en gó och gla italienare


Två stolta svenska



Fyra góa och glada svenskar :D


våran roliga tyska antonia och våran góa italienare :D


Och Emma försökte att inte faila Sverige, vet dock inte om hon lyckades...


"Staff-team"

utkommen från dushen som har tinat upp mina fötter till isbitar.
ja, det är freaking kallt här, inte som i Sverige, väldigt varmt...
Hela dagen har det varit International Volleball-day
och istortsätt alla människor här har satt sitt land i ansiktet
med hjälp av flaggor. Själv började jag med två små flaggor på kinden,
men det slutade med att jag gick omkring med en stor jäkla svensk flagga i ansiktet
och sett ut som en Avatar och den blå tjejen i X-men!
Kollade på volleyball tills både Cornelias och min rumpa tröttnade på att sitta
så vi tittade på "Det regnar köttbullar", vilket inte var en bra idé när det var tre timmar
till middagen samtidigt som man var hungrig. Köttbullarrrrr...... MmMmmMMMmmmm

OCH jag har fått TVÅ leenden från min elaka husmor på en dag och sett Concord's
sommarkurs-ledare Ms Butler LEKA vilket är lika ovanligt som att se en levande dinosauriei nutid.
Men att gå från hatad till två leenden har konstigt nog resulterat i två stora glädjehopp...

Imorgon väntas en tre timmar lång bussresa till London och jag
försöker övertala mig själv att sätta mig på ett plan hem
utan att någon märker det... Lycka till
Och jag borde sova, men jag har ingen sovlust.. men jag har ju redbull
i mitt säkerhetsskåp...

En trasig axel gjorde att jag satt och slog mina rekord
på tetris istället för simträning. Och eftersom tetris är väldigt
bra om man vill öka sitt IQ så var det ju inte helt fel.
Dagens lektioner bestod av personlighetstest, iq test
och våra improviserade teateruppträdanden.
Sprungit sönder min ben totalt, men det kommer nog
kännas mest imorgon. The big fear of sore muscles, or something!
Men att springa till Life in Technicolor ii i cats & dogs-regn
är ju en springares dröm, iallafall min då..

Så det kommer kännas helskönt att sätta sig på ett äkta
Harry Potter-tåg imorgon och vila ögonen mot det brittiska landskapet
som slår Sveriges med girafflängder!!
Och ladda inför London på söndag!
(Trodde det var på lördag, så var det inte det! ;Ppp;Pp;Pp;pPp)

Nä nu ska jag ta min roliga humor med mig och sova med en
alvedon så jag inte vaknar upp som en mumie imorgon...
för det är inte så kul..
nä..
jaa...

Godnatt...

En ny vecka, men också den sista hela veckan här.
Samtidigt som jag kommer lämna Concord med stor
glädje kommer jag också lämna allt det här med lite
sorg, för hur jobbigt en hel del saker har varit har det ändå
varit värt att komma hit för att träffa alla otroligt härliga människor
som finns, och jag kommer sakna dom flesta!

Och på onsdag så har jag tvingat Cornelia att åka
Hogwarts-tåg (alltså ett ånglok!) med mig istället för att åka till Shrewsbury
för det har jag velat göra sen jag läste Harry Potter för först gången :D

En tre timmar lång bussresa till Cardiff, Wales
var dagens aktivitet. För alla historieintresserade var
museumen och slotten den största attraktionen, men jag hängde
på mitt fina gäng på en väldigt lång runda i staden som inte var
så liten. Och min härliga träningsvärk från min springrunda
har suttit i hela dagen, och pågrund av den kan jag inte gå i trappor
eller böja på benen särskilt bra. Och jag tror det mesta vi köpte var
mat, för det finns så mycket mat överallt, och allt såg så gott ut :D
Kvällen ska spenderas med Cornelia, varma mackor, film och bara mys.

Och sedan har jag lyssnat lite för mycket på Vintervila och läst igenom
varenda ord, speciellt dom tre orden för det är mina favoritord,
även fast det kittlas i näsan och jag måste blinka tusen gånger
varje gång jag tänker på dom.

jag VANN fototävlingen!! :D
Och jag vann en stor jäkla ask choklad vilket gjorde
saken bättre! Och den ska delas med kära Cornelia för
det har vi lovat varandra. Och såklart satsar jag på att vinna nästa tävling
med temat action, och har fått riktigt bra bilder i poolen.

Lite senare så vet jag inte om det bara var jag eller chokladen
som fick mig att springa runt runt på springbanan som en idiot
i en och en halv timme i konstant ösregn. Eftersom alla
spanjorer tar löpbanden finns det ju inte så mycket val
men det var totalt värt det. Men jag börjar ledsna riktigt ordentligt
på regnet. Det har öst ner nästan hela dagen, och jag hoppas att
det kommer bli fint väder i Cardiff på lördag, även om jag inte ser fram emot
den tre timmar långa bussresan...



Bilden jag vann med :) Från Sushi-baren i Chester

Shrewsbury idag, som vanligt på onsdagar. Alltid kul med variation.
Hade ju då bestämt mig för att inte slösa så mycket pengar.
Slutade med att jag är ca 600 kronor fattigare, men det var värt det.
Väldigt svårt att stå emot alla dessa affärer och dess innehåll.

Sprang omkring tills vi hade så ont i fötterna att det kändes som
att dom skulle gå av. Traskar iväg till Starbucks, men där sitter
ju halva spaniens befolkning och några ryssar på precis varenda plats
men vi lyckades hitta ett italienskt café med världens godaste te och muffins.

När Cornelia och jag hade droppat av Maddalena hos några av hennes kompisar
och var påväg till bussarna, springer vi i fel riktning
eftersom jag går på min fantastiska magkänsla och "tror att det där hållet är rätt".
Och eftersom jag är född med det värsta lokalsinnet i universum
så gick ju magkänslan väldigt bra. Sprang omkring med Cornelia under
ett paraply, asgarvandes för att hon låter så roligt ibland, hittar fel kyrka
och upptäcker att bussarna är åt andra hållet stan och att dom skulle gå inom
fem minuter. Lyckligtvis finns det ju snälla britter :)


Världens sötaste strumpor från Topshop



En till liten kärlek från Topshop

Ännu en dag här.
Jag har blivit Ms De's favorit på simningen.
Jag har ätit säkert 1000 bananer.
Jag har lärt mig mer om engelsk grammatik, hur man sätter ordning på adjektiv.
Jag har gjort en fantasiö.

Ibland gör saknaden så ont att det känns som att jag ska

Känner mig lite boring när jag dissar alla discomänniskor och Lady gaga

Veckans första läxföhör på Emphasis, betoning i texter gick rätt bra.
Så blir det om man hamnar i Advancedgruppen men jag kan inte klaga.
Eftermiddagen har spenderats i poolen och jag har tävlingssimmat med italienska
simmare.Killar dessutom, så jag tycker jag lyckades bra med min tredje plats.
I våran writingclass med Ms Turner har vi gjort en klassblogg som finns här. Dock
är det bara jag än sålänge som har skrivit någonting..

Jag och Cornelia lever på sallad, bananer, maltesers och dom
extremt goda toasters som finns att köpa i West End på kvällarna.
Och imorgon ska vi till Chester (eller som britterna uttalar det Chest'AH)
och vi ska hitta sushiresturangen

5. Köttbullar och makaroner

Dag två på Concord och det känns lite som att jag har varit här

Sitter på gate F-63. Själv.Nervös?

I Stockholm och börjar förbereda mig inför imorgon.